Kapten Röd är mitt sällskap och tankarna är mitt gissel, här sitter jag 17 år och funderar på livet.
Det har hänt mycket på sistone, tankar snurrar, bohemlivet kallar på mig och musselsoppa står på menyn.
Du får inte ge upp utan en kamp;
Ibland känns det som att hela mitt liv har varit en kamp, en kamp mot världen, mot mig själv, mot ångesten mot allt. Äntligen ligger vägen framför mig klar…vägen är tom, jag kan skriva om mitt ’öde’ helt själv.
Det har blivit en ny låt, det har blivit musikspelande. Nu kan jag inte spela Mirror Mirror utan att höra Ennos violinspel till, det har blivit en del utav låten.

Det var en fantastik konsert jag var på i Torsdags, mycket bra musik, mycket trevligt folk, idag var det firande, chokladbollar och solsken, turer i bilen framför ratten i mörker. Jag tror det blir blinkepartaj på Witten i afton, ravelamporna är tända. Längtar tills jag får leva i friheten, frågat runt hos tatuerare idag, nu vet jag vad jag vill göra. Vandringslusten är tillbaka, mitt hjärta bankar, jag vet vad jag behöver för att den ska tillfredsställas.