Du är saknad.
Det är verkligen lite mer tomt idag, utan dig.
Att inte hitta kasspiss på mina skor, eller att inte höra dig jama vid 7 på morgonen.
Att inte hitta kasspiss på mina skor, eller att inte höra dig jama vid 7 på morgonen.
Men alla saknar dig, till och med Fluffy, det märker man på henne, hon har gått omkring i lägenheten och letat efter dig.
Du var mer än en katt, du var en del av familjen. Du hade personlighet och det gör ont att jag aldrig fick säga hejdå till dig.
I tio år har du funnits med mig, du som först hette Sara för att vi glömde kolla om du var pojke eller flicka. Min fina Silver.
Du som gömde dig bakom ryggkuddarna på soffan samma dag du kom ifrån pappa för att du aldrig hade lämnat hans gård, du som bet en i tårna på morgonen, du som man fick låsa in på badrummet när du var liten för annars fick man inte sova.
Du har varit med på så många platser, när vi bodde på varsholmen, hos Lasse, hos mormor, på skyttegatan och nu här.
Du har dödat fåglar och möss, lyckats hålla dig ifrån bilar, fåglar och hundar.
Du var borta en vecka en gång, en av de värsta veckorna i mitt liv, men du hittade tillbaka. Tillbaka till oss, och jag grät av lycka. Mamma saknar dig, även fast hon ibland blev så arg att hon sa i ren frustration att hon skulle kasta dig framför bussen.
Men jag är glad att vår sista stund blev i förrgår kväll, när du låg och spann i mitt knä.
Glad att min sista bild av dig var när du var lycklig och hade det bra.
För nu finns du inte längre med oss, men saknad är du gamla katt.
Men jag är glad att vår sista stund blev i förrgår kväll, när du låg och spann i mitt knä.
Glad att min sista bild av dig var när du var lycklig och hade det bra.
För nu finns du inte längre med oss, men saknad är du gamla katt.
Saknad av oss alla, mest av mig.
Så sov gott, kungen på skyttegatan, prinsen på Ölandsgatan, Fluffans storebror och min fyrbente vän.
Kommentarer från er söta läsare.Trackback