Läsare önskar: Viktminskning.Jag har varit överviktig sedan jag var liten.
Jag har alltid vägt mer än jag ska, jag har gått på överviktsenheten och jag har mått så dåligt över hur stor jag har varit.
Sommaren 2011 såg jag ut såhär.
Jag mådde sjukt dåligt och att jag var så överviktig gjorde det bara väldigt mycket värre!
Jag väge 86,9 kilo!!!
15 år gammal med ett BMI på nästan 30!
Det är inte bra.
Mamma och jag bestämde oss för att börja i ett viktmiskningsprogram som hette Extravaganza.
Jag har alltid vägt mer än jag ska, jag har gått på överviktsenheten och jag har mått så dåligt över hur stor jag har varit.
Sommaren 2011 såg jag ut såhär.
Jag mådde sjukt dåligt och att jag var så överviktig gjorde det bara väldigt mycket värre!
Jag väge 86,9 kilo!!!
15 år gammal med ett BMI på nästan 30!
Det är inte bra.
Mamma och jag bestämde oss för att börja i ett viktmiskningsprogram som hette Extravaganza.
I en vecka åt jag inget utan jag gick på soppor.
Sånna här. ^
Och visst funkade det, mina byxor blev bara mindre och mindre, storlek 44 satt tight på mig.
De började bli större och större, jag började faktiskt träna, jag gick ner 5 kilo på en vecka vilket gav mig en rivstart i det som skulle att komma att bli mitt nya liv.
Jag hade ett midjemått på 101 cm vilket ni kanske ser, detta var även 8:ans klassfoto vilket gör mig tårögd att se, jag mår dåligt idag av att se mig själv sådär.
Jag började äta mat, åt ingen potatis, pasta eller ris. Inget bröd heller för den delen, levede under över ett år helt utan det.
Kilona började rasa vilket gjorde mig jätteglad.
Jag hade gått från 86,9 till 80 på drygt 1,5 månader om jag inte minns fel.
Detta var även den tiden utav mitt liv då jag fick hjälp utav BUP för första gången (går där igen nu)
Men hela jag började förändras, inte bara min kropp utan mitt sätt att tänka och må.
Så det var såhär jag fortsatte, jag går fortfarande på gym flera gånger i veckan men unnar mig livets goda ibland.
Senaste gången jag vägde mig (I lördags) stod vågen på 69,8!!!
Ett under för mig, jag är under 70, målet till sommaren är att jag ska ligga på 65, det klarar jag ju lätt!
Detta är hur jag ser ut idag!
1,5 år senare!
17 kilo senare och med ett BMI på
23,3
Från nästan fetma till normalvikt!
Och det var min viktnedgång!
Sånna här. ^
Och visst funkade det, mina byxor blev bara mindre och mindre, storlek 44 satt tight på mig.
De började bli större och större, jag började faktiskt träna, jag gick ner 5 kilo på en vecka vilket gav mig en rivstart i det som skulle att komma att bli mitt nya liv.
Jag hade ett midjemått på 101 cm vilket ni kanske ser, detta var även 8:ans klassfoto vilket gör mig tårögd att se, jag mår dåligt idag av att se mig själv sådär.
Jag började äta mat, åt ingen potatis, pasta eller ris. Inget bröd heller för den delen, levede under över ett år helt utan det.
Kilona började rasa vilket gjorde mig jätteglad.
Jag hade gått från 86,9 till 80 på drygt 1,5 månader om jag inte minns fel.
Detta var även den tiden utav mitt liv då jag fick hjälp utav BUP för första gången (går där igen nu)
Men hela jag började förändras, inte bara min kropp utan mitt sätt att tänka och må.
Så det var såhär jag fortsatte, jag går fortfarande på gym flera gånger i veckan men unnar mig livets goda ibland.
Senaste gången jag vägde mig (I lördags) stod vågen på 69,8!!!
Ett under för mig, jag är under 70, målet till sommaren är att jag ska ligga på 65, det klarar jag ju lätt!
Detta är hur jag ser ut idag!
1,5 år senare!
17 kilo senare och med ett BMI på
23,3
Från nästan fetma till normalvikt!
Och det var min viktnedgång!
Kommentarer från er söta läsare.Trackback