Men ändå står jag här, överanalytisk och tänker istället för att känna, vågar inte fråga och vill veta med ett sådant begär att det bränner...men förgäves vågar jag inte. 

Här står jag, med tårarna i ögonen, sömnlös med tanken att Peter Pan glömde hämta mig. 
Jag vill berätta allt, allt som flyger i mitt huvud, ligga under stjärnorna med dig och prata om livets alla små hörn. 

Osäkerheten gör det svårt...men är det menat gör vi det en dag.