Idag efter en jättetrvlig fika med en vän, Sophie, så kickade min hjäna igång.
Ordentligt också, om mitt liv och sådant, det tog 45 minuters gungning och 6,5 kilometers cyckling innan jag kommit fram till saker.


Visst jag är 'kär' inom termer men det finns viktigare saker, ifall killen jag gillar, gillar mig tillbaka jamen då löser det sig men jag känner att jag hakat upp mig på att finna denna speciella människa och att det gör att jag går miste om saker, om andra viktigare saker, vänner, mina aktiviteter, mitt intresse för cirkus allt sådant! 
Jag måste försöka inse att livet kan vara underbart på alla sätt även utan en specifik annan kallade pojk eller flickvän.

Visst mysigt vore det, inget snack men det är inte det viktigaste i livet. 

Började också tänka på vad jag vill med livet, kom inte fram till mycket på den fronten ska dock ut till stensö I morgon och bara tänka, klättra I träd och bara låta tankarna komma och gå som de vill.

Det är mycket som händer för tillfället och jag hänger inte alltid med, sinnet stannar liksom och när man väl tittar upp har allt gått så jävla fort.
Som att jag bara stod kvar medans tiden spann vidare. 

Jag är nog i en period av mitt liv då jag är ganska vilsen, kanske är därför jag sker kärlek som en björn söker ide under vintern?! 
Just för att jag vill att någon ska kunna visa vägen.
Antigen är jag något på spåret eller så bara babblar jag ohejdat på grund av avsaknad av koffein, jag vet inte. 

Reflektionen föll även över mitt utseende, något jag faktiskt är otroligt nöjd med, jag gillar stilen jag har, jag gillar att experimentera med håret, att pierca mig och jag har en tatuering planerad som mamma bara måste säga ja till. 
Vill skaffa 4 nya percingar, fast de får nog vänta 2 år, vill skaffa cheeks samt micro dermal anchors
och ifall ni inte vet vad det är kommer bilder nedan

Fast som sagt får de nog vänta då kära mor nog inte skulle uppskatta om jag bad att få göra fler.
Även ifall det är något jag inte förstår, det är min kropp, det är ingen permantent modifiering, what's the problem? 
Men som sagt, jag är bara 16 och mamma bestämmer. 

Har även kommit in i en period av livet då jag skriver mycket, väldigt mycket, allt från fan fiction till monologer, det är både roligt och lite obehgligt för jag inser hur mycket jag ibland sitter inne med.
Låtar blir det också, massvis! 

Men nu har jag nog uppehållit dig nog, du ska få återgå till ditt liv.
//Sanna