-

Okej jag mår inte bra!

Det kan jag inte för en sekund säga att jag gör!

Jag är depprimerad

och mår psykiskt dåligt...men jag vet om det!

Jag har hjälp och stöd och jag vet att det har gått för långt men jag är ändå tacksam att det är stoppat nu!

Fast alla tankar är kvar...och all sorg.

Du tror väl att min ensamhet är värst?

Men det är när ingen ser mig som jag verkligen blir rädd.

Förklara snälla så att jag förstår...

varför ni tystnar när jag kommer...och ni skrattar när jag går.

Säg varför det måste vara jag?!

Som har ryggen upp mot väggen bara hud mot hårda ord och som rivas och klösas bitas för sitt liv mot alla andra.

Man får ingen belöning och jag kräver ingenting bara att aldrig någosnsin tvinas hålla käften...

Asså grejen är...JA jag mår dåligt...JA jag vet det...och jag vet fortfarande inte hur jag ska ta mig upp ur detta helvete.

Men på ett eller annat sätt kommer jag klara det!

Jag ska inte ge upp!

asså varför mår du dåligt egnt? är det typ någon som mobbar dig i skolan eller något hemma eller vad?